"För man läser ju inte underhållningslitteratur för att den har avgörande estetiska och politiska värden, utan för att det är en litteratur som är bra för att göra reklam för sig, och för att den i bästa fall är just underhållande. Det är skillnad på folkförakt och ärlighet. Jag tycker inte att jag som kritiker över huvud taget har något att göra i den blott och bart kommersiella litteraturens näringskedja."
Vilken ultrasnobbig attityd! Och nej, jag tycker inte att Liza Marklund ska få nobelpriset, men jag tycker att underhållning ska få vara underhållande utan att skämmas.
Jag läser gärna böcker som ger mig insikter, som får mig att växa, som lär mig något om människors inre eller yttre liv. Men jag tror aldrig att jag sagt till mig själv när jag adlibrisshoppat: "Jag tror jag klickar hem den här boken, den verkar ha avgörande estetiska och politiska värden."
Jag har heller aldrig tänkt "Den här boken är bra på att göra reklam för sig, den tar jag." Ullgren är SÅ ute och cyklar när hon går på om kommersiella böcker hit och dit. Om det är så fruktansvärt fult att sälja böcker, så förstår jag inte hur våra bokförlag ska kunna finnas kvar?
Nej, jag VÄGRAR att idiotförklaras för att jag vill bli underhållen! Jag gillar att lämna den grå vardagen och förflytta mig till London eller New York, glida runt bland glammiga Manolos eller tjusiga gods. So sue me!
Mitt enda krav – som jag inte kompromissar med – är att det ska vara välskrivet. Språklig stringens, elegans och humor. Då kan Malin Ullgren få ha sina politiska värden för sig själv.
