Rudberg och leverpastejen

"Hon var inte nämnvärt sugen på någon mat så hon placerade sig framför teven. Till sin stora glädje såg hon att det var ett dubbelavsnitt av Gilmore Girls. Skörden av sötsaker tog henne knappt en timme att förtära. Magen stod som en spärrballong när hon slött såg sig igenom tv-kvällen. Hon ringde flickorna för att säga god natt och Sebastian flikade stolt in att de hade lagat en trerättersmiddag till Bo och Per. Sebastians starkaste kort var just inte matlagning så hon förstod att det var en stor sak.

Matilde kände sig märkligt nog hungrig igen vid tiotiden och bredde två smörgåsar med leverpastej. Byxorna spände i linningen så hon lovade sig själv att ta en ordentlig promenad nästa dag."

En blogg? Nej.

En uppsats av en sjundeklassare? Nix

Det är ett utdrag ur boken "Matilde" av Denise Rudberg, antagen och publicerad av Sveriges största och mest anrika förlag, Albert Bonniers. Så kan det gå.

Man ska inte vara elak, jag vet det, men Rudberg är en kaxig, smart och cool tjej som jag tror tål det. Hon är faktiskt värd beundran: jag menar, tjejen kan inte skriva alls, men hon kan få till bestsellers i parti och minut! En bedrift.

Mitt främsta problem med Rudbergs böcker är det torra språket. Humor och värme saknas helt. Ett uttryck som "magen stod som en spärrballong" känns bara malplacerat i en text där huvudpersonen "förtär" en "godisskörd". Sen kommer de där fruktansvärt vardagliga leverpastejssmörgåsarna som kaka på tårtan. Nu undrar jag bara: vilken sida bredde hon leverpastejen på, om det var knäckemackor? Eller var det kanske surdegsbröd? Här famlar vi i mörkret.

Alla dessa detaljer, torrt uppradade och redovisade – hälften för igenkänning antar jag (pastejmackor) och hälften för glamour (amex-kort, Anna Sui-klänningar) – ger en pratig bloggstil, men på lillgammal svenska: "de mörka lockarna låg vackert bakåtkammade". 

"Låt bli att läsa Rudberg då", kanske ni tänker. Så gärna så, men det finns ju så sabla lite svensk chicklit! Ge mig något annat, ge mig något bra!