fredag 23 januari 2009

Svensk chicklit – en katastrof

Varför finns ingen svensk chicklit som är värd att läsas? Varför är allt så uselt som ges ut i genren här i landet? 

Jag har verkligen försökt ge dem en chans, Denise Rudberg, Kicki Norman, Elisabeth Andersson, och nu senast Kristina Thulin och Jenny Östergren. Men det är fanimej som förgjort. (okej, jag får plåga mig igenom Thulin & Östergren, så att jag kan skriva en mer specifik sågning så småningom).

Det skrivs klumpigt och tungfotat, eller tramsigt och mellanstadieaktigt. Det är ointressanta intriger – Denise Rudbergs specialare – och allmänt fånigt och pinsamt.

Kajsa Ingemarsson och Emma Hamberg tycker jag spelar i en annan liga, med helt okej språk, och i Ingemarssons fall till och med en viss tyngd ibland. Men det är ack så förglömligt och förutsägbart.

Kanske gör det sitt till att det känns lite töntigt med de svenska miljöerna också. När Kicki Norman placerar sina hjältinnor på Hotell Kung Carl så har ju det alls inte samma glamfaktor som t ex en Conranrestaurang i London eller en bar i NY. Sånt har större betydelse än man tror.

2 kommentarer:

  1. Hej, hittade just till din blogg. Är den aktiv fortfarande? Jag skulle gärna komma i kontakt med dig, har du en mejladress?

    Vänligen
    Simona

    SvaraRadera
  2. Hej Simona! Jag skäms lite över att jag inte lyckats hålla igång denna blogg, för jag brinner verkligen för ämnet, men det har kommit alltför mycket jobb och studier emellan.. Kan inte bestämma mig för om jag ska lägga ner eller försöka hinna. Men om du vill mejla mig kan du göra det på boklisa@gmail.com.
    //Pia

    SvaraRadera